Känslomässigt... Fan vad alla ska förstöra. Nej inte alla men a. Gråter mej till sömns natt som dag och bara gråter. Gör inget dumt för jag vet som skulle hända. Gör andra saker för jag vet att de inte händer nåt. Saknar den tid där inte detta liv existerade. Där jag inte hade levt i tretton jävla år, sommrar o skit. Önskar jag hade mycken kvar sen barndom. Önskar jag hade kärleken precis som den är nu. Men man kan inte blanda två olika årtal... Jag orkar inte gå runt o tycka att livet är piss. De är inte jätte ofta jag tycker de. Man har lix vant sej att leva så.. Jajja, jag älskar mina trogna vänner som jag kan lita på o som jag älskar så jävla mycket. Älskar dej lucas, den tår som faller faller för dej .